Börja jobba, saknad

Har precis sökt ett städjobb på en förskola. Vill så gärna ha det. Låter kanske skumt att vilja ha ett städjobb men det är riktigt mysigt när man städar bland barn. Har haft ett sånt jobb tidigare och om jag skulle få heltid och fast där skulle jag lätt skita i att utbilda mig vidare. Åtminstonde jobba där några år iaf. Är alldeles för omotiverad i skolan så jag måste verkligen skaffa mig ett jobb. Hur roliga ämnen det än är i skolan så pallar jag inte det just nu. För mycket jobbigt som jag går och tänker på. Sen skulle det va skönt att få lön igen istället för csn. Men får kämpa på och plugga färdigt terminen iaf.

Jag var hemma både igår och idag. Jag hade verkligen tänkt att gå men känner mig helt nedstämd och energilös. Begravningsbyrån kontaktade mig idag, Han har försökt få tag i mig tidigare med men jag undviker att prata med honom. Skitdumt men allt blir så påtagligt när vi diskuterar allt praktiskt. Bouppteckningen är iaf nästan färdig sa han. Vill nästan inte att det ska bli färdigt för då betyder det att livet går vidare. Mår illa av hela den här röran. Jag har nämligen ärvt en del pengar och det är ju nåt som borde vara roligt och befriande men med tanke på allt så är det bara äcklande. Vi har blivit av med en massa skulder vilket jag är tacksam för men min pappa är fortfarande död. Hur fan ska man hantera nåt sånt då. Det känns så fel att ärva pengar och det känns så fel att ha städat ut hans lägenhet och jag ångrar nästan att jag tog med mig personliga saker från honom. Jag mår bara sämre över att ha dem här hemma. Det känns olustigt på nåt sätt. Jag önskar vi kunde ha den relationen vi strävade efter. Jag kan inte fatta att det är försent allting. Livet borde inte sluta på det viset. Jag undrar vad Pappa tänker om allt det här. Jag hoppas verkligen han är lycklig och att han vet hur mycket jag saknar honom. Usch jag är så trött på allt det här. Mitt humör är som en berg och dal bana. Ena dagen är jag motiverad och glad och sen så kommer allting negativt och jag kan knappt göra nånting.

Kommentarer
Postat av: Cizzi

vännen! din pappa finns med dig i varje andetag du tar, i varje hjärtslag. han finns vid din sida och är såååå stolt över att du faktiskt fixar vardagen, jag är bergsäker på att han vakar över dig och lyssnar på dig när du tänker på honom och pratar med honom. och appropå att du tagit med dig personliga saker från honom, orkar du inte ha dom framme så lägg dom i en flyttkartong och ställ dom i förrådet, men vad du än gör så släng dom inte, en dag kommer den stunden då du faktiskt vill ha dom som en hjälp att komma ihåg honom. något av det jag ångrar mest från mammas bortgång är det faktum att jag knappt tog med något personligt från henne alls, fanns en massa hemmasydda gardiner, dukar och sånt som jag idag hade velat ha, men som ligger antingen på någon annans bord eller på en soptipp. styrkekramar till dig från mig! du är starkare än du tror! =)

2007-11-14 @ 21:12:52
URL: http://nattrafiken.webblogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0