Meadowlark

Jag borde egentligen lägga mig i sängen nu och sova men jag är inte trött ännu. Det kommer straffa sig imorgon bitti och resten av dagen om jag inte gör det.

Istället kikar jag på träningskläder på H&M's hemsida. Tycker inte om H&M egentligen, men nu när de har mörklila träningskläder så blev jag sugen på att köpa mig en tröja och ett par byxor och träninsgbh's. Jag ska ju snart börja träna på gym och det blir alltid lite roligare med nya kläder då :) Hemma kan jag träna i mina gamla klorinfläckiga mjukisbyxor som snart faller isär, utan problem. Även om jag stör mig på folk som klär upp sig och sminkar sig för att träna så vill jag iaf ha nya kläder väl där. Känner mig motiverad och jag har varit duktig och styrketränat enligt schemat! Dock mindre bra med morgonpromenaderna, men jag går ju faktiskt upp 03:50 nuförtiden så anklagar mig själv inte alltför mycket att de raska promenaderna får vänta till senare under dagen.

Nej nu loggar jag ut ^^

Idag är jag och älskling lediga! Vi har hittills bara gått en morgon/förmiddag promenad in till stan med Bilbo och sen vart vi och handlade lite smått och gott. Har ätit lite sen frukost och nu sitter jag här och tjatar. Vi har jobbat hela helgen och jag skulle typiskt nog börja jobba samma dag som vi skulle iväg på snabbvisit till Oskarström. Vi firade systern min på hennes 40 års dag. Det var himla trevligt att träffa hela släkten! Det är inte ofta det händer. Dock var både jag och älskling mest som zombies på festen efter att vi gått upp 03:50 för att jobba till kl 10 för att stressa oss hem för att duscha snabbt och sen iväg till tåget där det var proppfullt. De med barnvagnar kunde ju inte ens komma in ordenligt. Skamligt av SJ tycker jag att ta in så mycket folk när det inte finns plats! Stackars älskling fick en resväska i ryggen som hade råkat falla ner från bagageutrymmet där uppe. Så vi vart måttligt glada över denna resa, med våra trötta huvuden och ömma fötter tycker jag att vi förtjänar nån typ av medalj ^^ Sen åkte vi hem igen samma dag för att sova 3 och en halv timme för att sedan vakna till 03:50 alarmet igen och jobba. Men som sagt nu är vi lediga en dag så ska fokusera på det nu :) Men måste få klaga av mig lite. Imorgon jobbar vi igen fram till fredag förmiddag. Sen är vi lediga på lördagen. Vi firar vår femte bröllopsdag på fredag med så det ska bli mys!

Usch vad stressigt allt blev helt plötsligt. 13 augusti ska min b-uppsats in på "vampyrer och skräck" och jag har inte ens läst färdigt alla böcker. Har bara skrivit en sida också :/ Distanskurs är inget för mig har jag kommit underfund med. Musikproduktionen går åt helvete också för det jäkla b-programmet funkar inte. Får använda cubase istället och hoppas på att läraren tycker det är ok. Det är ju mer avancerat att använda det än det jäkla mulab. För övrigt så är läraren totalt värdelös och hjälper inte de som har problem med programmet utan igonerar oss och bara fokuserar på de som redan kan. Har skrivit till honom och till kursledningen flera ggr men de verkar ha tagit sommarlov, för ingen svarar. När de väl har svarat är de inte till nån stor hjälp. Det finns ingen universallösning på det här säger de. Nähe men några förslag på vad man kan testa kan de väl försöka sig på. Nej den här sommaren har inte funkat bra rent studiemässigt. Och nu ska jag jobba också fick jag reda på i morse. Börjar imorgon och ska jobba i två veckor. Vi behöver verkligen pengarna men har inte aning hur jag ska hinna med att både jobba och plugga nu in i det sista.

Snart börjar jag min sista kurs på lärarprogrammet också, då är det dags för sista VFU perioden på 5 veckor och sen ska jag ha mitt gestaltningsarbete och c-uppsats! Jag ska även läsa 15 hp bilddidaktik utöver mina 30 hp. Hjälp undrar hur detta kommer gå! 

Just nu vill jag ha en sån där snabbspola fram knapp igen, fast bara under studierna inte under vår Grekland resa, då ska det gå långsamt :)

Ytterligare ett gäng idiotiska människor som behandlar djur som om de vore leksaker! Hur kan man bara stå där och inte göra allt i sin makt för att inte den stackars åsnan ska åka upp i luften. På vilket sätt får det fler folk att vilja vara på stranden!? Jag blir så arg! Vad finns det att utreda, det är fan så självklart djurplågeri! Stackars åsnan!

Nu har jag varit duktig och tränat mitt styrkepass! Yay for me! Nu ska jag banne mig följa mitt träningsschema. Jag som kom igång så himla bra för en månad sen. Sen blev jag sjuk och allt gick åt helvete igen. Varför ska jag jämt bli sjuk för när jag kommit igång ordentligt med min träning. Nu tänker jag inte sluta för nåt, hur sjuk jag än är! Jag ska gå mina morgonpromenader oavsett och träna på ordentligt nu! Till hösten börjar jag antagligen gymma med Elin också om jag har råd. Då ska vi gå på pass mest och jag ska även simma tänkte jag mig. Vill gärna redan nu komma igång så det inte blir värsta chocken för mig sen när jag är synlig bland folk. Så fortsätter jag som planerat har jag blivit ordentligt van vid träning till i september.

Jag förstår mig inte på vissa människor. Hur lätt de tar på sitt ansvar för sina djur. Folk har dumpat sina exotiska djur i skogen och på alla möjliga ställen, t.o.m på restauranger. Är tragiskt att jag knappt blir förvånad över folks kalla hjärtan längre. "Om inte jag ser det så finns inte problemet längre." Det är en sån jävla sjuk mentalitet. Skaffa inte husdjur om du inte tänker ta ansvar och ge ditt djur den kärlek och omsorg det förtjänar. Ett tamdjur klarar sig inte utomhus på egenhand bara för att det är varmt ute för tillfället. Jävla idioter!

I Göteborgsposten står det idag om alla dessa moderna kvinnor som väntar med barn tills de är i 40-årsåldern. Hörde också nånstans för ett tag sedan att snittåldern är 35 då de flesta skaffar barn nuförtiden.
Känns som om jag kommer vara en av dem, om jag nu överhuvudtaget vill bli mamma. Hur vet man på riktigt att man vill/inte vill.

De flesta jag känner tänker och känner som jag, att de på riktigt inte vet om de någonsin vill och att det lutar mer åt nej än ja.
Jag tycker det är intressant att det fortfarande finns de i ens omgivning som blir totalt chockade om jag säger att jag inte är säker på att jag vill ha barn någonsin. Som om jag är en alien eller nånting. Det besvaras alltid med att men du är ju ung och du kanske ändrar dig. (detta kan vara från någon i samma ålder som mig)
Men enligt tidningarna så är jag ju inte ung längre. Det är snarare dumt av mig att vänta med tanke på risker som kan uppkomma.
Sen så blir även vissa chockade av att jag i såna fall hellre adopterar. - Men vill du inte ha en egen!

Jag får ofta kommentarer kring att jag gift mig ungt. Borde inte ni ha skaffat barn vid det här laget frågar vissa. Jag har alltid tyckt det varit konstigt att folk har lättare för att skaffa barn tillsammans än att gifta sig. För mig är barn något ofantligt mycket större och mer ansvarsfullt än att gifta sig. Man är bunden till denna person mer än om man gifter sig. Man kan alltid skilja sig om det går åt helvete, men har man barn tillsammans måste man alltid ha med varandra att göra på något sätt. Sen gifte inte vi oss för att skaffa barn. Vi gifte oss för att vi ville ge varandra ett löfte om att "jag är din." En kärleksförklaring helt enkelt. Inget religöst, traditionellt eller så. Sen följer man såklart normer utan att man egentligen reflekterat över dem, men nu i efterhand ser jag det mest som en fin gest. Jag ville inte gifta mig innan jag träffade Christoffer.

Jag har på senaste tiden varit väldigt kluven till vad jag egentligen vill. Har inte känt nån stress kring det förrän ju mer medier uppmärksammar det nu på sistone. Om jag nu vill ha barn borde jag inte ansträngt mig redan för att få det då? Trots detta så vrider jag och vänder på det och från ena dagen vill jag verkligen inte, till att ibland stundtals känna att det skulle väl kunna vara mysigt. Det är dock inte något syfte jag har i mitt liv. Jag kan inte se att jag skulle ångra det om jag inte kunde eller valde att få barn i ett senare skede. Jag tror mitt liv kan bli trevligt ändå :)

För mig räcker det med våra "bebisar", gummorna och Bilbo. Det är våra barn, oavsett om vi inte har fött dem så älskar jag dem mest av allt i hela världen. Sen om vi utökar vår lilla familj med fler lurviga varelser eller människorbarn får vi se.

Aj aj min mage, har sån djävulsk mensvärk just nu :/
Skulle egentligen gå på loppis på Heden idag men det orkar jag inte nu bara för den dumma värken. Tror det ska vara en till i sommar så får hoppas jag lyckas gå på den istället.

Det är så himla mysigt att gå på loppis, även om man inte hittar något så är det roligt att titta på gamla saker. Jag och Tina var för en vecka sen eller två, på loppis utanför Kungsbacka som också var väldigt mys. Där köpte jag bara ett pyttelitet silvrigt fat för 5 kr som jag nu lägger bomullspads på. Hittade även en teak byrå för bara 150kr som jag ångrar lite att jag inte köpte. Har velat ha en sån ett tag men blev osäker på om det skulle passa i köket. Får söka vidare efter en på blocket istället.

Nu ska jag lägga mig och tycka synd om mig själv, massera magen min och fortsätta mumsa på min tranbärschoklad.

Allting jämnar ut sig för mig. Vet inte om andra reflekterar över sånt här men om jag till exempel köper en ny kjol så går alltid ett äldre favoritklädesplagg sönder eller nåt i den stilen. Det måste inte ha med varandra att göra men på nåt sätt så balanserar det negativa med det positiva ut mot varandra hela tiden. Varav det här med att den åtråvärda perfektionen aldrig riktigt får finnas särskilt länge. Nu fick jag ju min efterlängtade golvlampa från 50-talet igår kväll och för att jämna ut glädjen över den så kraschar hela min dator precis innan vi är på väg ner till han som sålde den som stod utanför vårt fönster. Vi lyckades bete oss som normalt folk men direkt efter vi kommit innanför dörren var jag panikslagen och ledsen och Älskling arg på skiten och på sig själv för han tyckte det var hans fel. (vilket det inte var, han hjälpte mig att installera något och det gick som det gick) Tur nog lyckades Christoffer lösa det värsta, men den är fortfarande inte helt ok. Jag är bara så lättad att alla våra foton och mina låtar och texter och allt annat personligt som är "livsnödvändigt"klarade sig. Men lampan är iaf underbart fin trots sina gamla skavanker på de vackra skärmarna.

Sökandet efter det perfekta livet är såklart ouppnåeligt men ändå trots denna vetskap så fortsätter jag att tro att till exempel"när jag köpt den här tröjan så blir det perfekt". Det är så störigt att hålla på sådär och aldrig vara nöjd. Det är ju bra med utveckling men ibland känns det för löjligt hur man håller på och lurar sig själv att bara man når till ett visst stadie så kommer man vara nöjd och lycklig.
Kan man komma ifrån detta tänkande eller är det något som man som människa måste stå ut med. Jag försöker leva i nuet och uppskatta vardagen och de små tingen men det dyker alltid upp en liten tanke om framtiden som ska göra allt till det bättre. Är det inte en tanke om vikt och kost så är det ett klädesplagg som ska förändra hela ens uppenbarelse eller så är det en kurs man läser som ska kännas wow, and it goes on an on. Då kan jag bli rädd att när man väl gör det man önskat så länge och drömt om men inte riktigt vågat eller haft möjlighet att göra, kommer det bli samma slags känsla? Typ, jaha nu har jag gjort det också, vad kommer härnäst!?
Jag antar att det är för att jag inte hittat mig själv ännu. Om man nu någonsin hittar sig själv?
Jag vill tro att när man hittat det man söker efter att man ska känna en sådan passion att det är det enda man vill göra (tills man tröttnar på det och vill utvecklas till nästa steg mot fulländande.)

Jag är bara trött på den tomhet som infinner sig alltför ofta trots att jag har ett så otroligt rikt liv med underbara vänner och familj och djur och intressen och allt jag byggt upp. Trots detta måste det finnas något mer! Nån större mening med mitt jävla liv ;) Blir rastlös så väldans fort.
Kanske det blir mindre tomt om jag vågar lite mer det som jag drömmer om.

Den här underbart fina golvlampan kommer snart bli min. Har letat efter den i över ett år och har önskat innerligt att nån lägger ut den billigare. Nu när den väl finns i götet kan jag inte vänta längre och min snälla mamma har lånat mig pengar till den. Imorgon ska de köra hem den till mig! *lycka*

Det märks tydligt när kroppen och psyket har fått tillräckligt med vila och "semester". Även om jag pluggar två kurser på distans blir det inte så himla mycket att göra, så dagarna har varit väldigt slappa och sköna. I vanliga fall är jag fenomenal på att ta det lugnt men det verkar som så att jag är färdigutvilad, åtminstonde för en stund.

Jag har idag börjat fixa och dona i lägenheten, nämligen: dammsugit, diskat, plockat in kläder, dammtorkat, plockat bort torkade blommor och blad på alla våra växter, börjat att sortera bland alla våra mängder av tråkiga papper som vi sparar på utifall att det är viktigt. (har insett att den dagen aldrig kommer när de behövs tas fram) skapat nya datummappar på skrivbordet till alla våra foton och försöker få ordning på dem så man lättare ska hitta... det är inte det lättaste jobbet då vi under ca 3 och ett halvt års tid lagt alla foton i en och samma mapp.

Har skaffat mig en ny mobil och har ägnat mig åt att installera den. Det tar sin lilla tid. Det enda jag inte lyckats få till är att fixa en screensaver. Jag vill inte ha tres utan en egen bild. Det funkade nämligen i min gamla telefon så tycker det borde funka i min nya. Om jag bara kunde sätta mig med min b-uppsats för vampyrer och skräck kursen också så hade jag känt mig extra flitig.

Nu är nästa projekt att gå till backaplan och hämta färg och spackel och grejs som vi fått av hyresvärden och måla dörrkarmar och liknande. Får se om det blir av idag eller om jag ska återgå till att ta det lugnt igen.


Bilbo tar det lugnt och chillar iaf :)