Meadowlark

Allting jämnar ut sig för mig. Vet inte om andra reflekterar över sånt här men om jag till exempel köper en ny kjol så går alltid ett äldre favoritklädesplagg sönder eller nåt i den stilen. Det måste inte ha med varandra att göra men på nåt sätt så balanserar det negativa med det positiva ut mot varandra hela tiden. Varav det här med att den åtråvärda perfektionen aldrig riktigt får finnas särskilt länge. Nu fick jag ju min efterlängtade golvlampa från 50-talet igår kväll och för att jämna ut glädjen över den så kraschar hela min dator precis innan vi är på väg ner till han som sålde den som stod utanför vårt fönster. Vi lyckades bete oss som normalt folk men direkt efter vi kommit innanför dörren var jag panikslagen och ledsen och Älskling arg på skiten och på sig själv för han tyckte det var hans fel. (vilket det inte var, han hjälpte mig att installera något och det gick som det gick) Tur nog lyckades Christoffer lösa det värsta, men den är fortfarande inte helt ok. Jag är bara så lättad att alla våra foton och mina låtar och texter och allt annat personligt som är "livsnödvändigt"klarade sig. Men lampan är iaf underbart fin trots sina gamla skavanker på de vackra skärmarna.