Meadowlark

Är tillbaka i Göteborg nu igen. Stannade längre än planerat i Halmstad. Kom hem igår eftermiddag. Det har varit en väldigt jobbig tid för mig. Jag saknar Pappa jätte mycket. Vill att han ska komma tillbaka till mig. Det var så svårt att säga farväl på begravningen. Kan inte förstå att han är borta. Begravningen var jätte fin och blev precis som jag önskat. Jag hade valt en vit kista med vita blommor som dekoration och ett fat med ljus och längs altaret låg olika blombuketter som släkt och vänner skickat.  Det var otroligt hemskt att vara där. Bara tanken på att han ligger där inuti kistan är helt sjukt, hur det är meningen att man ska kunna acceptera det förstår jag inte. Hur ska man kunna fortsätta leva som vanligt efter det här.Allt gick så fort och det har vart väldigt jobbigt att skiljas från Christoffer på kvällen efter minnesstunden. Är så tacksam över att han finns i mitt liv. Han är ett sånt enormt stöd för mig. Särskilt under begravningen så var hans hand den mest dyrbara skatten någonsin.  Minnesstuden efter begravningen var iaf oxå jätte fin och prästen hade med sig ett foto på pappa när han konfirmerades. Det var under omständigheterna roligt att träffa släkten. Jag har en väldigt stor släkt och många av mina farbröder har jag endast träffats när jag var liten så jag minns dem inte alls. Nu under veckan som har gått har vi träffats nästan varje dag och de har varit väldigt hjälpsamma.Roligt att lära känna dem lite.  Det har vart väldigt tufft att städa ur lägenheten. Det har tagit mycket längre tid än vad vi trott. Det är fortfarande inte helt färdigt. Lite finjusteringar kvar för att Akelius ska vara nöjda. Känns så konstigt nu när lägenheten är helt tom och saknar personlighet. Har tagit med mig många av pappas saker som minne. Han har målat jätte många fina tavlor som jag ska hänga upp här hemma sen.  Mamma och Malin ska ordna det sista så jag kan återgå till skolan iaf. Mamma har varit helt underbar mot mig. Skulle inte kunna överleva utan henne. Hon är det finaste jag vet. Hon tog ledigt från jobbet och har hjälpt mig med städningen och bara varit en så där underbar som endast en perfekt mamma kan vara. När jag har haft hemlängtan och saknat Christoffer så har hon fått mig på bättre tankar. Det har vart så svårt att inte kunna krama om honom få den trösten jag är van vid, som bara han kan ge mig. Men vi överlevde det iaf :O)  Nu är det bara svårt att gå vidare. Att motivera sig att fortsätta gå i skolan och göra allt annat som känns meningslöst. Jag har haft så fullt upp sen pappa gick bort, har knappt hunnit sörja eller reflektera över det som hänt. Kan inte fatta att det redan gått en månad. Det känns som om det högst var en vecka sen. Just nu känner jag inte alls för att gå tillbaka till skolan. Vet inte om jag vill utbilda mig till lärare längre. Känns inte rätt, men det är skitsvårt att veta om det är pga sorgen efter pappa eller om det är för att jag verkligen inte vill. Har så lätt för att ge upp saker och ting. Hur ska man veta när det verkligen är fel för en. Har heller inte särskilt mycket val. Räkningarna måste betalas och livet fortsätter oavsett hur mycket jag behöver stanna hemma och reflektera,
Nä jag kommer ingen vart med mina tankar nu. Är skit trött och det värker i kroppen efter allt slit fortfarande.Ska ta och gå och lägga mig nu och försöka sova. Har haft svårt att sova, drömmer mardrömmar och vaknar ständigt. Är lättare att somna nu iaf med Älskling bredvid mig. Aja, godnatt.