Meadowlark

Jag har försökt att sysselsätta mig så att jag inte tänker lika mycket på pappa men det är inte särskilt lätt. Ibland lyckas jag men sen så kommer allting över mig ännu värre och saknaden blir alldeles för svår att hantera. Jag känner mig så tom. När jag lyssnar på musik eller tränar eller pysslar med saker och ting så är det inte som vanligt. Det jag tycker är roligast att göra hjälper lixåm inte, det hjälper för en liten stund men inte tillräckligt. Känns så himla konstigt. Är inte mig själv alls längre. Jag antar att det är en sån sak som går över med tiden. Att saknaden inte blir lika påtaglig och att saker och ting blir mer som vanligt. Fast jag har blandade känslor kring att gå tillbaka som vanligt med. Vill det så att jag slipper känna något men samtidigt vill jag inte tänka på nåt annat än pappa för det känns så fel att inte göra det, är så rädd att jag ska glömma när han log mot mig och när vi höll varandras händer och det han sa till mig. Försöker upprepa det hela tiden i huvudet så att minnena inte försvinner, samtidigt som det gör mig mer ledsen att hålla på sådär.

Får se hur det går i skolan imorgon. Jag hoppas att det går bra. Jag gråter knappt längre. Inga såna där hysteriska gråtattacker iaf som det var precis i början. Nu är det bara nån tår som kommer ibland om jag är helt ensam eller när vi gör något där jag inte är särskilt aktiv. Är mest bara tom inombords som sagt. Ska iaf gå imorgon till skolan pga litteraturseminariet, sen får jag se hur jag känner mig resten av veckan

Ska iaf försöka fokusera på annat nu. Måste läsa ut böckerna idag. Gick inte så bra igår att läsa dem...fattar inte varför jag alltid skjuter upp skolgrejer. Får snart börja tänka på vad vi ska äta idag. Christoffer sover fortfarande. Han gick och la sig när han kom hem från jobbet. Stackarn var så trött. Ska gå och ta ut gummorna snart med. Vi hade tvättdag igår kväll med dom. Det uppskattades verkligen inte. Wilma var värst, hon är likadan när vi ska klippa klorna och sådär. Så himla tjurig och retlig är hon, och det går knappt att hålla fast henne för hon vänder sig och gör allt för att undkomma det oundvikliga. Bits gör hon med, eller snarare nafsar i armen men deras tänder är inte direkt ofarliga. Gör minsann ont. Lotus var duktigast av dem alla. Visst hon gnydde lite tyst och tyckte nog att det var lite obehagligt att få rumpen blöt men så lugn och snäll ändå. Donnis var oxå duktig, hon var lätt att ha att göra med och försökte inte ta sig ur mina händer. Men skrek som en galning gjorde hon. :O) Så söt, stackarn. De fick en varsin banan skiva iaf för deras efforts :O) Då förlät dem mamma igen och var glada och nöjda :O)

Måste visa min nya avatar till SB forumet som jag gjorde själv igår natt när jag inte kunde somna. Är så stolt över den, inte för att det var särskilt svårt egentligen, trodde det skulle vara svårare, men är så himla nöjd iaf. Mina tre absoluta favorit sångerskor :O)