Meadowlark

Det har varit en blandad dag. I skolan har det varit kul. Vi hade ett seminarium i morse och sen på eftermiddagen hade vi rytmik vilket alltid är så himla härligt. Man blir alldeles lätt i kroppen och sprallig och glad. Alltid kul att få leka lite när man är "vuxen" :O)

Älskling mötte upp mig i stan sen. Vi tog en promenad inom Göteborg för en butik vi skulle till låg på järntorget.Det var iaf jätte härligt även om d va lite kyligare idag så var det nice ändå.  Har köpt d sista av mammas presenter och ett kort till min systerson. Han får bara pengar och möjligtvis lite godis i present.

Det mindre roliga har skett på hemmaplan när jag pratade i telefon med mamma. Har varit upprörd nu ett tag och gråtit ut hos Älsklingen. Jag och min syster har inte den bästa kontakten och ja d är väldigt svårt att möta henne för hon vägrar och ge nåt tillbaks i vår relation. Hon ska alltid veta bäst och kan säga väldigt kalla och dumma saker ibland. Väldigt osmakliga saker särskilt nu när jag mått som sämst med min pappa och så. Plus att hon bara pratar om sitt och ja d är mycket som inte stämmer överenes mellan oss. Vi är helt olika bara. Jag har inte direkt nåt behov av att ha nån fortsatt kontakt längre med henne då det inte ger mig nåt mer än tråkigheter. Jag blir jämt bara besviken och är så jäkla trött på det hela. Om hon kan visa att hon kan ändra sig så fine då är det en annan sak men jag orkar inte försöka möta henne nåt mer. Det finns lixom en gräns och det känns som om jag redan har pushat den gränsen rejält.  Och mamma som vet hur mycket det här har påverkat mig tycker nu att jag bara ska ta det typ och att jag ska fortsätta vara som vanligt och ja en massa mer. Är så svårt att förklara egentligen hur jobbigt det här är. Jag förstår mamma att hon vill att vi ska komma överens och så. Men det orrättvisa är att det är jag som får skiten nu och att jag förväntas vara den snälla och trevliga och bara ska ta allt hela tiden. Att jag ska fortsätta vara trevlig och skita i allt. Som om det jag känt typ hela mitt liv inte är nån grej. Att jag har krav på mig att va shysst men inte min syster. Hon får bete sig hur som helst.   När hon egentligen borde ta det med min syster istället, att det är hon som kan försöka sluta leka besserwisser och behandla mig och alla andra för den delen med respekt för att hon annars förlorar mig å jada jada. Allt känns väldigt orrättvist just nu bara att jag ska bli den skyldige när det är så fucking självklart att jag inte kan göra mer nu än vad jag har gjort. Blä allt det här blir bara svammel, finns så jäkla mycket mer och säga om det här men nu ska jag hitta på nåt kul i stället. Fattar inte varför jag låter det påverka mig, jag bryr mig inte om det här med min syster egentligen utan det som sårar är hur mamma helt plötsligt inte förstår mig när hon alltid förstått mig tidigare och t.o.m hållt med mig om att min syster kan vara så kall och ja...skit samma