Meadowlark

Är precis hemkommen från Christoffers morfars begravning. Den va jätte fin. Så härligt att se alla hans vänner som följt honom under åren. Att se hur mycket han betydde för dem. Rudi har haft ett fascinerande liv. Man kan bara hoppas att man får en likvärdig begravining själv där vänner och familj säger så gott om en. Helt sjukt hur många han kände. Det var väldigt jobbigt för mig i början då de spelade samma musikstycke som på min pappas begravning. Var inte alls beredd på det så tårarna bara spruta på mig p.g.a det. Utöver det var jag lugn då jag inte kände Rudi tillräckligt väl. Älskling är inte heller ledsen utan mer glad över det liv han fick och att han slapp lida av sjukdomen. Om man inte kan leva för evigt så är det här det näst bästa. Jag hoppas han har det bra.