Meadowlark

Usch det var den värsta dagen igår på länge. Jag grät hela dagen. Vår lilla Donna har på något sätt under natten till torsdag skadat sina framtänder rejält. När jag skulle ge morot på morgonen upptäckte jag det för hon kunde inte greppa moroten. Jag fick panik på en gång och såg att ena tanden var helt av plus att den andra var halvtbruten och låg snett i munnen. Förstår inte vad som har hänt och hon har friska och starka tänder så det måste varit jätte traumatiskt för henne :( Hon måste ha fastnat nånstans och försökt ta sig loss. Är så arg att vi inte hört någonting. Det är det dumma med marsvin för de låter inte när det händer något. Så vi spenderade hela dagen på akuten igår. Hon fick inte hjälp förrän halv tre och därefter fick vi beskedet att hon var tvungen att sövas ner för att de skulle kunna hjälpa henne! Jag blev livrädd när de sa det för marsvin är otroligt känsliga för att sövas ner. Det är inte vanligt att de klarar av det. Jag var så rädd att vi skulle förlora henne men som tur va var de så himla duktiga och Donna var stark så hon klarade av det. Vi fick hämta hem henne sent igår och vart inte hemma med henne förrän kl 21. Hon kommer inte kunna äta hela bitar som hon brukar på ett tag utan vi får ge henne pyttebitar eller riva det. som tur är så kan hon äta sitt hö! Det är det viktigaste för henne så är så lättad för det.Jag är så stolt över min gumma att hon klarade av det. Stackarn hade haft ont från natten till eftermiddagen,  inte fått nåt att äta på hela den tiden vilket är väldigt allvarligt för ett litet marsvin. Hon var så stressad över att åka iväg nånstans, Hon var så rädd när hon var hos veterinären. Jag grät av glädjetårar när vi var hemma med henne för då blev hon sig själv fort igen med lite pyttegurkbitar och gos och hö.
Jag är fortfarande orolig för henne dock att nåt ska hända, speciellt när vi inte vet vad som orsakat det. Vi har tagit bort husen och satt in deras sängar istället och en tunnel för husen är det enda jag kan tänka mig. Det får ju verkligen inte hända igen! Jag är orolig över Donnas tänder hur de kommer växa. Jag hoppas att de växer fint så att vi inte behöver oroa oss längre fram att hon inte kan få i sig mat ordentligt. Det är vanligt att tänderna kan börja växa snett nämnligen. Hoppas att det inte händer Donnis och att hon mår bra och får ett långt liv. Jag är inte redo att förlora henne. Hon ska dö av ålder inte av sjukdom.
Vi har fått stödmat utifall att hon inte skulle äta men hon har god aptit så det funkar ju att göra mos av allting :) Nu ska vi ge henne smärtlindring i tre dagar från och med idag och hoppas att hon inte känner av smärtan i tänderna sedan. Jag är så glad över att vår bebis klarade sig!